Författarbloggen

Läraren låste upp dörren till klassrummet. Men skynda då jag vill sitta. Hon lade ner väskan på träbordet längst bak i klassrummet. Duns. Läraren satte sig ned vid katedern, tystade klassen och började uppropet.

– Malin?
– Ja
– Peter?
– Ja

Hmpf. Peter. Så patetisk och fånig.

– Martin? Vet någon vart Martin är någonstans?

Skolkar. Varje dag.

– Han är sjuk tror jag.

Söndag. Feber och ont i halsen. Sov sov sov. Hela dagen. Nu äntligen frisk igen. Usch vad jobbigt.

Läraren hade nu ropat upp alla elever och skrev med den svarta whiteboardpennan William Shakespeare på tavlan.

– Har någon hört talas om denne man förut? Det hoppas jag att ni har, sade läraren och tittade på eleverna samtidigt som handtaget till klassrumsdörren drogs ner. Vem. Aha Emil. Jävla idiot. Hon tittade på tavlan. Romeo och Julia. Hamlet. Bara kärlek och död. Suck. Så hemskt. DN. 15-årig flicka våldtagen i Vällingby. Usch hur kan man.
– Nu när Emil har satt sig till rätta så fortsätter vi. Vet någon i klassen vem Shakespeare var?

Josefine räckte upp handen.

– Poet och författare som var bosatt i London på slutet av 1500-talet.

Rakt på sak. London vad häftigt. Skriva är kul. När jag kommer hem. Läxor. Blä vad tråkigt. Måste bli klar. Sedan spela WoW och sova tidigt. Åh så skönt.

– Nu är det bara 10 minuter kvar tills vi slutar hör ni, sade läraren högt till klassen.

Yes. Snart slutar vi. Åka hem. Äntligen fredag. Ska slappa. He he. Skolklockan ringde ut för dagen och eleverna började röra sig hemåt efter en lång skolvecka. Rrring! Yes yes yes. Äntligen. Hon råkade stöta sin axel mot Petras.

– Se dig för, pucko, sade Petra irriterat.
– Ja, ja, svarade hon bara.

Äckelfjortis. Tvätta av dig sminket förfan. Det ser förjävligt ut.

Hon sprang så fort hennes ben bar henne för att hinna med bussen.

- Där hade du tur, sade busschauffören vänligt.

Ja verkligen. Hu så anfådd. Det började regna utanför. Yey. Regn. Älskar regn. Så mysigt. De stora regndropparna smattrade mot busstaket och hon blundade. Låter härligt.